Hej. Jag är ledsen att jag inte skrivit särskilt mycket sedan jag gick på jullov. Jag skulle gärna skylla det på att jag inte haft tid eller inte tänkt på det men det vore en lögn. Jag visste bara inte vad jag skulle skriva. De få gånger då jag faktiskt försökte så kom bara orden inte fram. Jag är riktigt ledsen för detta och hoppas att det finns någon där ute som skulle kunna tänka sig att läsa detta inlägg trotts allt. Det har hänt så mycket under jullovet att jag inte vet var jag skulle börja om jag skulle berätta allt, så därför bestämde jag mig för att skriva om hur det är att komma tillbaka till Kalmar. På ett sätt är det skönt. Inget illa menat men jag gillar känslan av att det inte är någon hemma när jag kommer hem. Jag älskar tomheten som finns runt omkring mig. Jag älskar att kunna komma och gå som jag vill utan att någon frågar vart jag är på väg. Jag kan inte heller säga att det blir ensamt här. Jag har många roliga kompisar i skolan och jag och Dino insåg under VM att hon går i skola inte alls långt från där jag bor, dessutom flyttar snart Viktor in till stan. Jag saknar dock ändå djuren, framförallt fåglarna. Jag trodde nästan aldrig att jag skulle säga att jag saknar Elvis skrik men det gör jag faktiskt! Dessutom var det meningen att jag skulle börja passa en hund denna veckan men hon som äger den har inte tagit den till Kalmar ännu men hon skulle höra av sig när hon tagit hit den. Jag tror det kommer lösa en hel del av mina problem när jag bara får börja passa den. Finns det något som jag inte gillar med att komma tillbaka då? Ja självklart bilarna, och lägenheten i sig, och att bo i centrum. Men dessa är saker jag kan leva med. Men en sak som börjar bli jobbig nu är drömmarna. Jag säger inte att det kan vara asgött att drömma på natten! Inatt (eller snarare idag förmiddag) drömde jag till exempel att jag satt och åt apelsiner, vet inte varför och inte med vem, men det jag minns är att jag satt och åt apelsiner. När ett sms från Dino (Nino) väckte mig. Men däremot så har jag varje natt sedan jag kom tillbaka haft mardrömmar. Jag tänker inte gå in på vad de handlar om för jag är inte riktigt säker själv. Att jag vaknar genomsvett på mornarna är inget ovanligt det brukar jag alltid göra men att vakna livrädd mitt i natten, det skulle jag kunna klara mig utan. Fast nåväl det går nog över inom en inte allt för avlägsen framtid. Dock måste jag bara säga att jag längtar tillbaks till VM. Efter all den glädje som man blev fylld med där så kommer det den närmaste tiden krävas mer än ett par drömmar för att knäcka mig. Livet kan kasta vad det vill i min väg! Jag är redo! Så länge det inte handlar om att jag slarvar bort mina hattar... i sådana fall ska jag göra mitt bästa för att förbli stark!